oops...

... jag och henrik har nog i andras ögon blivit det paret som vi "lovade" att inte bli. vi tycker ju inte det själv men det märks att folk är besvikna på att vi inte är med så mycket på saker. roligt är ju att vi är saknade (det har ju vissa iallafall uttalat, de som inte sagt något till oss skiter jag i) och vi skulle ju också såklart vilja vara med på allt roligt. men det var vi ju faktiskt inte innan vi fick hund heller. då var det av andra anledningar; t.ex. dåligt med pengar.

sen är det ju så också att vi inte alltid känner för att göra saker varje helg. vi trivs rätt så bra med att chilla framför någon serie/film hemma, själv. dock, så är det tråkigt att lilla vovven kan hänga med överallt och kan inte heller vara hemma hur länge som helst ensam. och det dåliga samvetet kickar in när man varit iväg utan honom en kväll, så då väljer iallafall vi honom före något annat nästa kväll. det är så det är att ha ansvar för ett annat liv. det har både tråkiga och sköna sidor. det tråkiga är det här med att vi måste "välja bort" något, antingen hunden eller nöjen (+dåligt samvete för antingen det ena eller andra). det sköna är att ha legitima härliga hemmakvällar med sin familj och gosa gosa gosa!

uh... låter säkert helt lamt men vi skäms iallafall inte över att välja hunden före. han är ju vårt nöje! det var ju därför han fick komma till oss! ja, han är en odåga lite då och då men det är vi med, så han passar utmärkt i familjen. han är balsam för hjärtat!

Aowie

Helgen är förbi! I fredags jobbade jag till 21.30, cyklade hem och höll kort myskväll. Lördagen hade jag inget inplanerat, Henrik skulle träningscykla med PP. Så får jag ett samtal från Henrik som lovat höra av sig under dagen (de skulle cykla länge). Han var i Malmö, behövde hjälp att ta sig hem för att han trillat så illa så han inte klarade att cykla. Jag frågade om han inte behövde åka till sjukhuset men det trodde han inte, ville bara hem och duscha, trots att han inte kunde röra armen. Vi diskuterade efter duschen att det kunde vara bra att få röntga så att vi kunde vara säkra att det inte var nåt benbrott. Hans mamma kom och klämde och konstaterade att vi borde åka in. Så detta gjorde vi. Och visst var armbågen bruten. Ingen Vättern runt för honom. Jag vet hur besviken han är. Han har tränat riktigt mycket och sett fram emot det. Så händer detta! Så klumpigt men så jäkla synd :(. Jag har väl aldrig hurrat över hans cykelintresse men det gör ont att se honom ledsen. Mitt hjärta!

Nonsens!!!

Ditt lilla lilla rövahull. Ålarens. Aaaah plastamög!!!!!!!! Pallar ej. Bajs i kvadrat.

Jag talar både om mig själv och andra.

Och DU!!! Bara så du vet; det hände din kompis, det kan hända dig med! Samma tunga kraft som ni tjongar in i magen på en person, kan åka med dubbel kraft rakt i din solar plexus.

Idag är jag lite på krigsstigen men det går över. Det har jag glömt på lördag när jag vaknar med min lilla familj och är ledig hela två dagar!

None of my business

Igår hade jag en mysig eftermiddag med Evy i stan! Först fika sen lite småshopping och titt i affärer. Jag köpte bl.a avfärgningsmedel till håret och blond hårfärg. Mamma hjälpte mig och det blev helt okej! Nu får solen göra sitt!

Kvalitetstid med Evy betyder updates om vad som händer i världen runt omkring. Det här med gränser, vems ensak är det? Jag har egna gränser och principer men andras behöver inte vara samma, uppenbarligen. Detta är ett faktum jag måste acceptera.

Idag har jag varit och besökt min förra arbetsplats. Älskade gamla kollegor och besökare.
De är bäst! Nu har jag ett nytt alldeles eget fast heltidsjobb. Men det var på Limhamns Mötesplats jag lärde mig att jag har valt rätt yrkesinriktning och att jag är bra på det jag gör och en bra person.

kiss kass -> jippie yay

jag hade en dålig dag i tisdags. inget var roligt. jag försökte vara rolig själv men det blev fel och då blev jag ännu argare. jag kom hem vid kl. 22 och blev arg för att jag var tvungen att gå och lägga mig efter en timme, pga tidig dag nästa dag (igår). sen kom då onsdagen. jag var på utbildning för ett dokumentationsprogram (som jag redan kan hyfsat men rätt ska vara rätt) och sen skulle jag vidare till jobb. där fick jag ett glatt besked fast eftersom inget är riktigt färdigt så är det fortfarande lite hysch-hysch. det jag kan säga är iallafall att jag blivit erbjuden tjänsten som jag sökt. och det vi har kvar att prata om är lön och startdatum.

sjuuuuuuukt!!!

the cracks in my foundation

När jag är ledig eller börjar jobba sent om dagarna så brukar jag titta på repriserna av Grey's anatomy som går på förmiddagarna. Jag älskar den serien! De visar ju de gamla avsnitten nu och där är karaktären George O'Malley fortfarande med. Han är typ mesen i serien. De andra är värsta coola gänget men George är lite tafatt och känslig. Sen när allt bubblar upp inom honom får han utbrott. Jag känner igen mig i George. Han analyserar och märker saker som är konstiga, både hos personer och allmänt. Det gör jag med. Han känner sig osäker i många situationer och vet inte hur han ska bete sig alltid. Samma här. Han är den folk vill ta hand om och skydda från jobbiga saker och inte oroa. Han måste säga ifrån för att folk ska förstå att han kan vara modig också. Osse jag.

Så himla konstigt att känna igen mig själv i en karaktär. Töntigt men det gör jag. Varför jag ens skriver detta? Det vet jag inte själv. Har bara tänkt på det när jag sett avsnitten.

You with the sad eyes
Don't be discouraged
Oh I realize
Its hard to take courage
In a world full of people
You can lose sight of it all
And the darkness inside you
Can make you feel so small

rocky road

idag är första dagen på rättegången mot anders behring breivik. alltså jag blir ledsen och börjar grina bara jag tänker på den jäkla skithögen. och när jag ser bilder av honom så får jag så ont i magen. jag såg inledningen av rättegången på tv4 och blev bara så matt och ledsen i hela kroppen. rättegången kommer ta minst 10 veckor, det är så jävla sjukt. när folk pratar om händelsen så säger jag inget för jag kan inte sätta ord på den känsla jag får i kroppen när jag tänker/ser något som har med det att göra. jag var inte ens där när det hände, då kan man ju fan bara inbilla sig att man förstår hur de drabbade känner sig. det finns liksom inte en chans i helvetet att det går att känna igen sig i deras plågor. bah, blir frustrerad.

jaja... i helgen hände det lite. jag jobbade i fredagskväll men i lördags så tog vi först lite eftermiddagsdricka på möllan. lämnade göte ensam hemma i tre timmar, vilket han klarade utmärkt! tjohoo. sen på kvällen stack jag iväg till loise där poy och evy var. vi spelade spel och drack öl. och jag tycker att jag blev lite väl känslosam vid några tillfällen. är väl i en sån period i livet där allt känns lite mer. jag kan inte skylla på att jag är gravid eller har pms. tyvärr... hade ju varit skönt att ha en enkel förklaring.

tss trams

idag har jag varit och fikat med caroline i byen. det var mysigt och kul att snacka om både nytt och gammalt. alltså när vi var små så hade vi så mycket skit för oss. trams! vi bildade en spionklubb och lämnade visitkort till polisen, ifall de ville ha hjälp. vi spelade in egna radioprogram på kasettband och ja... vi skrev anonyma kärleksbrev till killar i klassen för att de skulle bli glada. hahaha.

janä, fel på fantasin var det iallafall inte!

i helgen var det påsk, någon som märkte det? knappt jag, förutom att jag sluppit laga middag tre dagar i rad. påsk är vad fan det är. i fredags hade vi främmat i form av poy och evy. det blev tacos och sen var väl egentligen jag och henrik partysugna men det blev helt klart en lugn kväll. sen i lördags var vi inte partysugna efter middagen hos min far men då vara "alla" andra på fest. nu är jag lite småsugen på att dricka nåt gott och ha skoj men det är inte så bra tajming med veckodagarna och sådär. well well.

men på tal om trams. man är inte bara tramsig när man är liten. vissa som ska vara vuxna är små barnungar. jag själv är inkluderad där. jag blir som en liten skitunge så fort jag träffar min bror.
och när jag träffar min mamma kan jag i en handvändning bli 14 år igen och tycka att hon är både det ena och det andra. men jag skulle inte klara mig utan min familj. pappa berättar jag mest saker för som ska göra honom stolt över mig... ibland skäller jag på honom och sen blir det bra igen, det är som det alltid har varit. alla har sina knepigheter.

jag ska berätta en hemlis: alla som säger sig ha en "normal" familj ljuger.

Idag har jag:

-varit modig
-fått någon/några att le/skratta
-varit till hjälp
-känt mig överkörd
-blivit mätt
-spelat basket
-fått uppskattning
-varit ledsen
-velat åka hem vid några tillfällen
-saknat min familj (alla familjemedlemmar, inte bara minifamiljen)
-åkt helt fel buss hem

Allt detta under ett och samma arbetspass. Det har varit en tuff dag mentalt men fan vad jag älskar det ändå. På nåt jäkla vänster.

7 i rad

hej hej hemskt mycket hej! längesen jag skrev men det gör nog inte så mycket. jag har jobbat mycket och det har tagit ut sin rätt på mig. jag har jobbat sedan i onsdags och är inte ledig förrän imorgon, sen ska jag jobba torsdag-måndag. känner mig sjuk men hoppas att jag kan hålla ut. behöver pengarna big time.

jag är sjukt sur på en sak! det är hur stor laleh plötsligt har blivit efter "så mycket bättre". jag har tyckt om henne sedan första skivan för hundra år sedan, såg henne på kb i malmö (ensam, för mina vänner ville inte betala så mkt för att se henne eftersom de inte gillade henne som jag) för två år sedan. och nu är hon på turné och kommer till malmö. hon ska spela på konserthuset?!?! vem fan sätter laleh på konserthuset? på kb var det intimt och man kunde dansa till de låtar som tillät (alla). och ja... alla biljetter är slut!!!!!! skit. gör mig skitarg. bläääääääääääääääää